Jag tittar runt om kring, och allt är som vanligt. Ungdomar är på väg till skolan, folk hoppar på tåget, alla är irriterade och trötta. Längtar till kvällen, när festen börjar.
Jag plockar upp en cigg, tänder den och tar ett stort bloss. Färska Prinzen sjunger i min mp3 och jag börjar röra mig framåt, på väg hem.
Jag tar ett nytt bloss av ciggen. Det smakar annorlunda, det smakar Klippan. Det är samma märke som då, samma längd och samma pris. Men en då annorlunda. Allt blir annorlunda i Klippan.
Ciggen smakar förnedring, sorg, skratt och dåliga val.
Minnen kommer tillbaka. För ett år sedan, gick jag på samma gator, med helt andra motiv. Nu är jag på väg hem, då var jag på väg vart som, förutom hem. Men det är fortfarande samma musik, samma cigg och en flaska i väskan.
Folk kollar på mig, ansikten jag känner igen, men dem vet inte längre vem jag. Jag är inte samma person, med samma motiv, men något förändras alltid hos mig när jag går där, på gatorna i Klippan, och en del av vad jag var då, kommer tillbaka, men det räcker inte. Det är något så litet, något så litet som bara jag märker.
Gräset är blött när jag sneddar över gården, som jag alltid gjort, och kylan av regnet går igenom mina tygskor.
Jag kliver in i lägenheten....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar