Ungdomar och barn som flyttar ofta och aldrig får stabilisera sig på en plats har väll antagligen större chans att hamna snett senare i livet, eller ja, även som tonåring. Antagligen är det då allt går utför för dessa ungdomar.
Min teori om detta är att dessa barn aldrig fick känna trygghet! Speciellt om barnet hela tiden ska byta skola, hitta nya vänner och samtidigt växa upp till en trygg och självständig vuxen. Det går inte direkt ihop.
Vuxna ( föräldrar i detta sammanhang) som hela tiden flyttar rundor är antagligen ganska osäkra själva, har dom sedan ett barn som tvingas flytta med hela tiden, så för föräldrarna automatiskt över osäkerheten på barnet.
Får sedan föräldern för sig att flytta till ett litet "alla känner alla" samhälle så går det bara mer utför, för där blir ungen nästan garanterat utstött. Inte fan hjälper det barnet på vägen till självsäkerhet.
Till slut gör väll barnet som vid detta slaget blivet tonåring vad som krävs för att inte vara utanför. Ungdomen vill skaffa sig respekt, och det gör den genom att börja vara kaxig, börja missköta skolan, bråka med folk, röka, droga, och börja dricka.
Ungdomen sätter på en mask, men egentligen är han/hon riktigt osäker på vem hon/han själv är. Tillslut får föräldrarna reda på det, o allt blir ännu värre.
Vem vet, kanske går det så långt att ungdomen hamnar på ett behandlingshem.
Kanske räcker det inte med ett hem, han / hon hamnar på ett till, o ett till, på en massa olika ställen. Tillslut är ungdomen så psykiskt förstörd att han/hon aldrig kommer kunna ha ett normalt liv.....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar